Welsh Corgi Cardigan antas vara den äldsta av de två corgi-varianterna.

Man tror att Welsh Corgi Cardigan funnits sedan 1000-talet i Wales, där den använts som gårds- och vallhund. Särskilt som boskapsvallare ansågs den vara ovärderlig.

De båda corgivarianterna tros ha en gemensam historisk bakgrund. Fram till år 1934 korsades varianterna med varandra.

1934 skildes de åt och blev två olika och separata raser.

Welsh Corgi Cardigan är numera väl skild från Welsh Corgi Pembroke i rastyp genom flera rasspecifika detaljer.

Jämförelse Welsh Corgi Cardigan och Welsh Corgi Pembroke :

Welsh Corgi Cardigan och Welsh Corgi Pembroke kommer båda från Wales.

- Mankhöjd för Welsh Corgi Cardigan är ca 30 cm för både hanar och tikar. Alla färger är tillåtna, med eller utan vita tecken.

- Mankhöjd för Welsh Corgi Pembroke är 25,5–30,5 cm för både hanar och tikar. De tillåtna färgerna för Welsh Corgi Pembroke är Rött samt Trefärgat med vita tecken på ben, bröstkorg och hals. Även enfärgat rött, sobel, fawn, black and tan, med eller utan vita tecken är tillåtet i Welsh Corgi Pembrokes färger.

Många tror kanske att Welsh Corgi är en "soffpotatis och sällskapshund", men rasen är mycket mer än så. Det är en ras som älskar att jobba med olika aktiviteter, rasen är vad man brukar säga "En stor hund i liten förpackning".

Visst trivs de att vara sällskapshundar också, men de är avlade för att jobba och risken finns att får de inget meningsfull uppgift, så skaffar de sig en i deras tycke meningsfull uppgift. Det kan vara allt från att skälla överdrivet mycket på allt, till att tugga sönder olika saker. Precis som vilken understimulerad hund som helst. Så även om de "bara" ska vara sällskapshund, så måste de ändå få en meningsfull uppgift att fylla. Det räcker inte med kel, gos och godis. De behöver utmaningar så de blir trötta.

Några förslag på aktiviteter kan vara Rallylydnad, Agility, Freestyle, Heelwork to Music, Nosework, Dogparkour, Lydnad, Bruks, Vallning, Viltspår, olika Godislekar, Trickträning osv.

Welsh Corgi, både Welsh Corgi Cardigan (min ras) och Welsh Corgi Pembroke är en larmande ras, dvs de skäller. Man måste därför lära dem från det att de är valpar, att inte skälla i tid och otid.

Ett sätt att göra det på är att lära dem att skälla på kommando, och sedan att vara tysta på kommando.

Welsh Corgi har även en tendens att nafsa familj och vänner i ben, byxben, kjolar osv vilket också är ngt man måste jobba bort redan från det att Corgin är valp. Nafsandet är inte för att de är elaka eller aggressiva, de använder det för att valla sin flock, precis som de gör med ko flocken.

Att låta sin Welsh Corgi prova på vallning för att se om den t ex har vallningsanlag är inte alls en dum idé, snarare tvärtom, de får göra det som de är avlade för att göra.

En Welsh Corgi är en gårdsvaktande hund och en vallhund, ursprungligen avlade för att varna gårdsägaren om någon obehörig kom in på gården samt att valla bl a kossor på gårdar i Wales.

Vissa Welsh Corgi används även till att valla får, hästar, höns, ankor, eller andra djur i såväl Sverige som utomlands.

När Welsh Corgin vallar kossor så är deras sätt att agera, om kossorna inte flyttade på sig, att skälla och att bita korna i hasorna lite lätt, just för att få korna att flytta på sig. Om en ko protesterade så skulle en Corgi vara modig nog att möta den öga mot öga, men inte dum nog att utmana dem i onödan.

Så nafsandet och skällandet har en förklaring.

Kor kan som försvar sparkas. Corgins låga men långa kropp gjorde att de lättare kan undvika att bli sparkade.

En liten sägen om Welsh Corgi :

Den här sägnen kommer från Wales i England.

Sägnen säger att Welsh Corgi var Älvfolkets hund, och att de användes som både riddjur och dragdjur ute på hedarna i Wales.

Men all befolkning där trodde inte på att Älvorna fanns. På några gårdar trodde man dock att Älvor fanns.

På en av dessa gårdar trodde man att Älvorna fanns och att de hjälpte till på gården. Det berättas att en dag var barnen från denna gård ute på heden och vallade familjens boskap så fann de två små valpar. Barnen tog med dessa valpar hem till gården och fick behålla dem för sin mor och far.

Av någon anledning så ville valparna alltid sova i köket, istället för tillsammans med husfolket.

Barnen pysslade om och tog väl hand om dessa valpar och deras mor och far var glada. Allt sedan valparna kom till deras gård hade den varit befriad från sjukdomar och död. Deras boskap frodades och växte sig starka och motståndskraftiga och lämnade bra avkommor. De hade bra bete till sina djur. Deras grödor växte och gav bra foder och mat till såväl boskap som till människorna på gården.

En natt när ett av barnen vaknade så råkade det barnet få se valparna med små seldon på kroppen och på ryggen satt en liten, liten varelse, en Älva. Barnet förstod då att på natten lånade Älvorna deras valpar till riddjur, men lämnade alltid tillbaka dem välborstade och vackra i pälsen.

Det var därför som valparna inte ville sova någon annanstans än i köket.

På dagens Welsh Corgi kan man fortfarande se och ana de ljusare eller vita fälten i pälsen som märken efter seldonen.

Det här är sägnen om hur vår härliga ras uppstod, och att just de här två valparna var ursprunget till de raser vi idag kallar Welsh Corgi Cardigan och Welsh Corgi Pembroke, är en tolkning ur folkmun om hur våra två raser uppstod. Det är upp till var och en att tro eller inte tro på den.

Själv tycker jag att den är en mkt söt tolkning av hur våra Corgiraser uppstod.