Lite mer om Wille !
 

 

Wille, vår första Welsh Corgi Cardigan, är född i slutet av Juni.

Han flyttade till oss i Oktober 2009 och var då 4 månader.

Nu är han drygt 2 år gammal och börjar lugna ner sig lite efter

"ligiståldern" där vid 1,5 års ålder.

För att vara en Cardigan så är Wille större än många andra och

han väger drygt 18 kg. Hans mkh ligger på ca 33 cm,

alltså 3 sm över idealmankhöjden.

Men det trivs vi med för han ska ändå varken ställas ut eller avlas på.

Wille är en Cardigan med en längre

hårlagsvariant och en "riktig rävrumpa".

Han är trefärgad, dvs svart och vit med brindle tecken (tigrerade tecken)

i ansikte, öronens insida och tasssarna.

Han har ett vänligt och stillsamt temperament, men är väldigt vaktig

och kan skälla på bra om han får chansen.

Wille gick sin första hundkurs hösten 2010.

Det var en grundkurs i allmänlydnad.

Ungefär i samma veva började jag träna honom på hemmaplan i lydnad och

planer på att framöver starta i en lätt lydnadsklass tog form.

På hundkursen fick Wille prova på att spåra, och gissa om han

tyckte det var skjojigt ! Fast husse hade lagt ett lite klurigt spår med

en del svängar, så hittade Wille allt godis som gömts under spåret.

Nu ska vi investera i en bra spårlina och en sele,

sedan är det bara ut och träna.

Eftersom Wille inte får ställas ut, han har bara en testikel,

så satsar jag på lydnad och bruks i stället.

Det är något som passade både honom och mig bra.

Jag har mest haft brukshundar och känner till tävlingsmomenten och

känner mig därmed lite mer "hemma" på dem.

Men vi har även provat på lite Agility, och det gillar han skarpt.

Nackdelen är dock att han blir så uppspelt så han skäller nästan

hela tiden under en bana, och ännu så länge har vi

barat tagit banorna med kopplet på.

Wille tycker det är jätteskojigt att träna och vill helst träna lite varje

dag om han får. Men bara om matte har godis eller leksaken med sig,

annars är det inte alltid lika skojigt.

Denna höst hade vi anmält oss till en kurs i Rallylydnad.

Men dessvärre blev Wille halt och fick äta antiinflammatoriska medicin,

så den kursen fick vi stryka oss från.

Jättesynd tycker jag, men hoppas på en ny kurs till våren.

Hans bästa kompis var en schäfer, tills han var 1 år ca.

Då råkade de två i luven på varandra, och sedan tycker Wille inte

att det är skojigt att leka med schäfern längre.

Däremot har han en boxertjej som han gärna leker med när tillfälle ges.

För ett drygt halvår sedan så var Wille rätt bångstyrig när vi

mötte andra hanhundar. Han skällde på dem, försökte dominera dem

och krävde en hel del jobb innan vi kom tillrätta med den saken.

Nu har han mognat på sig bättre, eller så har vi lärt honom

och oss hur man hanterar det. Oavsett vilket så kan vi nu möta såväl

hanhundar som tikar i koppel, och det utan att Wille bryr sig nämnvärt,

ja under förutsättning att han går ensam med oss.

Har Wille sin kompis Hector (vår andra Cardigan) med sig då

hetsar han upp sig för alla hundar, för Hector är i sin slyngelålder just nu,

och beter sig precis likadant som Wille gjorde i samma ålder.

Wille har lärt sig att vara lös och kommer då vi kallar,

och allrahelst om vi har godis med oss att bjuda honom på eller

en skojig leksak att busa med.

Han har mycket lätt för att lära, men det krävs att

motivationen/belöningen är värd att jobba för.

Köttbullar, korv och ost är utan tvekan favoriten.