uppfostran,
liksom
skällandet.
Eftersom den har
ett lite vaksamt
anlag kan det
lätt bli
att
den
"skäller", "mrffar",
"brffsar" och
"vrffsar" för
minsta
ljud.
Därför är det
bra att sätta
tydliga gränser
från början.
Det är ju bra
att den säger
till när det
kommer objudna
gäster, men inte
att den skäller
eller "mrffar"
hela tiden.
Likaså har den
en tendens att
bita i fötter, ben,
kjolar
och
byxben, eftersom den
när den vallar boskap
och vill fösa
boskapen åt ett
håll eller
framåt, nafsar
boskapen i
hasorna.
Det är därför
lätt att den
överför det till
"sin flock" i
hemmet också.
Sätter man
då
inte gränser för
beteendet
redan
som valp
så
kan det lätt bli
dels ett
irritationsmoment,
men också
en ful
ovana som
lätt kan
sluta
med
att den
biter "för
hårt".