Welsh Corgi
finns i två
varianter.
Welsh
Corgi Cardigan
och Welsh
Corgi Pembroke
Den ena,
Welsh Corgi
Pembroke bär
på ett anlag som
kan ge
stubbsvans.
Den andra
varianten
Welsh Corgi
Cardigan har
inte detta
anlag
och har därför
alltid lång
rävsvans
liknande svans.
Wille är en
Welsh Corgi
Cardigan och
likaså Hector.
Ursprungligen är
Welsh Corgi
Cardigan en
boskapsvallare
från Wales,
en
s.k. ”heeler”.
Det walesiska
namnet är ”ci sodli”, vilket
tros betyda
”hund som nafsar
och nyper”
och syftar på
Corgins
sätt att
valla.
De walesiska
bönderna var som
regel inte så
välbärgade
och
hade inte
råd
att hålla sig
med mer än ett
par
hundar.
Därför måste de
hundar de hade,
kunna användas
för
flera
olika
arbetsuppgifter,
som t ex att valla
boskap
ute i
markerna på
dagarna
och vakta hus och
gård
på
natten,
vilket utvecklade den
mångsidighet
som
vi idag
kan se
hos Corgin.
Benen på en
Welsh Corgi
Cardigan må vara korta,
men
detta till
trots är
Corgin
mycket kvick och
suverän
på
att
ta sig fram,
även i besvärlig
terräng.
Rasen är mycket
gammal och om
dess ursprung
tvista de
lärde.
Welsh Corgi
Cardigan kommer från det otillgängliga
Cardiganshire och anses
vara den äldsta
av
de två Corgi
varianterna.
Enligt den
Walesiska
folktron var
Welsh Corgi
Cardigan
och
Welsh Corgi Pembroke en
gåva till
människorna från
älvorna.
Sägnen berättar
om två
barn som var ute
och vaktade
familjens boskap
och
fann två
valpar i gräset
som de tog
med
hem. Den ena med
kort svans, och
den andra med
lång svans.
Det sades att
Älvorna själva
använde hundarna
som
drag- och
riddjur
och att de två
valpar som
hittades var
två
valpar som
Älvorna fått
lämna
kvar i gräset då
de
blev
överraskade av
barnen.
Då
Älvorna
såg hur glada
barnen blev över
valparna så
beslöt de sig för att
de skulle låta
barnen behålla
dessa
två
valpar.
Valparna växte
upp och fick
ansvaret att
vakta boskapen
om dagen
och att vakta
gården på
natten.
Vissa
kvällar och
nätter "lånade"
Älvorna
hundarna, men
lämnade alltid
tillbaka dem
till gårdsfolket
välbehållna och
nyborstade.
Enligt sägnen är
det dessa
två valpar som
är ursprunget
till dagens
Welsh
Corgi Cardigans
och Welsh Corgi
Pembroke.
Tittar man noga,
så kan man
på dagens Welsh
Corgi
Cardigans
och
Welsh Corgi
Pembroke fortfarande
se
märken efter
sadlar och seldon,
i deras svarta, bruna
eller vita tecken !
En Welsh Corgi
Cardigan har
alltid en lång
"rävliknande"
svans.
Ideal mankhöjden
för en Welsh
Corgi Cardigan
är 30 cm.
Alla färger är
tillåtna, med
eller utan vita
tecken, dock får
inte det vita
vara övervägande.
Pälsen är
medellång med
tät underull.
Den är
motståndskraftig
mot
väder och vind.
Benstommen ska
vara kraftig,
ända ner i
tassarna.
Benen
ska vara korta
och kraftiga med
ngt utåtriktade
tassar.
Tassarna ska
vara stora,
runda och väl
slutna.
Svansen ska vara
lång och väl
ansatt så att
den räcker
nästan eller
ända
ner till marken.
Den ska vid
stillastående
bäras hängande
och nästan
nudda marken men
vid rörelse är
det tillåtet att
den
kommer något
över
rygglinjen,
Svansen ska dock
aldrig bäras
"ringlad".
Öronen ska vara
stora i
förhållande till
huvudet och de
ska vara lätt
rundade vid
öronspetsarna.
De ska vara så
väl placerade
att de läggs
platt mot
nacken
när de viks
bakåt..
Ögonen ska vara
medelstora, mörka
och harmoniera
med
pälsfärgen.
De
ska ha ett
vaket, vänligt
men vaksamt
uttryck.
Rasen ska ha
saxbett med
starka tänder.
En Welsh Corgi Cardigan
vaktar sitt hem,
men hur mycket
den ska vakta
hemmet, det har
ju att göra med
uppfostran ,
liksom
skällandet.
Eftersom den har
ett lite vaksamt
anlag kan det
lätt bli
att den
"skäller", "mrffar",
"brffsar" och
"vrffsar" för
minsta
ljud.
Därför är det
bra att sätta
tydliga gränser
från början.
Det är ju bra
att den säger
till när det
kommer objudna
gäster, men inte
att den skäller
eller "mrffar"
hela tiden.
Likaså har den
en tendens att
bita i fötter, ben,
kjolar
och
byxben, för
när den
vallar boskap
och vill fösa
boskapen åt ett
håll eller
framåt så nafsar
de dem i
hasorna..
Det är
lätt att den
överför det
beteendet till
människorna
i
"sin flock", och
sätter man
då
inte gränser för
beteendet
redan
som valp
så kan det lätt bli
dels ett
irritationsmoment,
men också en ful
ovana som
lätt kan
sluta
med
att den
biter "för
hårt".
En Welsh Corgi
kan ha många
olika
användningsområden.
Först och främst
är den en
väldigt trevlig
familjehund.
Rasens
vallningsinstinkter
gör ju att det
inte är något
problem med att
lära
den att vara lös
och med flocken,
så
länge man
underhåller det
på ett
lättsamt och
trevligt
sätt.
Den är
intelligent
och har lätt att
lära.
En
Welsh Corgi är en sund
och
frisk
hundras, utan en
massa defekter
eller ärftliga
fel.
En Welsh Corgi
bli en rolig och
lättsam hund att
leva med.
Att den sedan
inte har något
emot vare sig
andra
hundar eller
barn
(naturligtvis
beroende på
fostran) gör
ju att
den lätt blir en
populär ras,
bara folk lär
känna
den och
kan fostra den
rätt.
En Welsh Corgi
Cardigan är
för oss en
"lagom
stor",
"lagom vakthund", och
kräver "lagom
mycket",
och de är så
söta även som
vuxna hundar med
sina
stora öron och
stora tassar. Vi
ångrar inte att
vi har två
stycken.
