Ursprungligen är Welsh corgin en boskapsvallare från Wales, en s.k. ”heeler”.

Det walesiska namnet är ”ci sodli”, vilket tros betyda ”hund som nafsar och nyper”

och syftar på corgins sätt att valla.

Benen på en Welsh Corgi Cardigan må vara korta, men detta till trots är corgin

mycket kvick och suverän på att ta sig fram, även i besvärlig terräng.

De walesiska bönderna var som regel inte så välbärgade och hade inte

råd att hålla sig med mer än ett par hundar.

Därför måste de hundar de hade kunna användas för flera olika arbetsuppgifter,

som t ex att valla boskap ute i markerna på dagarna och vakta hus och gård på

natten, vilket utvecklade den mångsidighet som vi idag kan se hos corgin.

 

Rasen är mycket gammal och om dess ursprung tvista de lärde.

Man tror att vikingarna förde med sig västgötaspetsar, hundar som

skulle vara upphovet till Pembroken,  eller att de rövade med

sig walesarnas hundar och korsade dem med sina västgötaspetsar för

att få en mer robust hund.

Welsh Corgi Pembrokens likhet med den svenska Västgötaspetsen talar för ett

släktskap.  Såväl Västgötaspetsen och Welsh Corgi Pembroke bär också på ett

anlag för kort svans, vilket inte Welsh Corgi Cardigan gör.

Welsh Corgi Cardigan kommer från det  otillgängliga Cardiganshire och anses

vara den äldsta av de två Corgi varianterna.

 

En Welsh Corgi Cardigan har alltid en lång "rävliknande" svans.

Ideal mankhöjden för en Welsh Corgi Cardigan är 30 cm.

Alla färger är tillåtna, med eller utan vita tecken.

Pälsen är medellång med tät underull. Den är motståndskraftig mot

väder och vind.

Benstommen ska vara kraftig, ända ner i tassarna. Benen ska vara korta

och kraftiga med ngt utåtriktade tassar.

Tassarna ska vara stora, runda och väl slutna.

Svansen ska vara lång och väl ansatt så att den räcker nästan eller ända

ner till marken. Den ska vid stillastående bäras hängande och nästan

nudda marken men vid rörelse är det tillåtet att den kommer något över

rygglinjen, svansen får dock aldrig bäras "ringlad".

Öronen ska vara stora i förhållande till huvudet och de ska vara lätt

rundade vid öronspetsarna. De ska vara så väl placerade att de läggs

platt mot nacken när de viks bakåt.

Ögonen ska vara medelstora mörka och harminoiera med pälsfärgen. De

ska ha ett vaket, vänligt men vaksamt uttryck.

Rasen ska ha saxbett med starka tänder.

 

Enligt den Walesiska folktron var Welsh Corgin en gåva till

människorna från älvorna.

Sägnen berättar om två barn som var ute och vaktade familjens boskap och

fann två valpar i  gräset som de tog med hem.

Det sades att Älvorna själva använde hundarna som drag- och riddjur

och att de två valpar som hittades var två valpar som Älvorna fått lämna

kvar i gräset då de blev överraskade av barnen. Då Älvorna såg hur glada

barnen blev över valparna så beslöt de sig för att de skulle låta

barnen behålla dessa två valpar. Det sägs att det är dessa två som sägs

vara ursprunget till dagens Welsh Corgis.

Valparna växte upp och fick ansvaret att vakta boskapen om dagen

och att vakta gården på natten. Vissa kvällar och nätter "lånade"

Älvorna hundarna, men lämnade alltid tillbaka dem till gårdsfolket

välbehållna och nyborstade.

Tittar man noga, så kan man på dagens Welsh Corgis fortfarande se

märken efter sadlar och seldon, deras tecken !

 

En Welsh Corgi cardigan vaktar sitt hem, men hur mycket den ska vakta

hemmet, det har ju att göra med uppfostran , liksom skällandet.

Eftersom den har ett lite vaksamt anlag kan det lätt bli att den "mrffar"

"brffsar och vrffsar" för minsta ljud.

Därför är det bra att sätta tydliga gränser från början.

Det är ju bra att den säger till när det kommer objudna gäster, men inte

att den skäller eller mrffar hela tiden. Likaså har den en tendens att bita

i ben och byxben, för så har den gjort när den vallat boskap för att fösa

boskapen dit den vill. Det är lätt att den överför det till människorna i

"sin flock" och sätter man då inte gränser för beteendet redan som valp

så kan det bli dels ett irritationsmoment, men också en ful ovana som

lätt kan sluta med att den biter "för hårt".

 

En Welsh Corgi kan ha många olika användsområden.

Först och främst är den en väldigt trevlig familje hund. Den är intelligent

och har lätt att lära.  En Corgi är en sund och frisk

hundras utan en massa defekter eller ärftliga fel.

En Welsh Corgi bli en rolig och lättsam hund att leva med.

Den är "lagom stor", "lagom vakthund", och äter "lagom mycket".

Att den sedan inte har något emot vare sig andra hundar (naturligvtvis

beroende på fostran) eller barn gör ju att den lätt blir en populär ras,

bara folk lär känna den och kan fostra den rätt.