En sida om Mig
Här
hittar du sidor om mig.
De ska försöka ge dig en bild av
vem som sitter och gör de här
sidorna.
Vad hon är för en person.
Är du lite nyfiken av dig så
titta in.
Men en kopp kaffe till smakar
nog inte så dumt,
ja om du nu inte hellre föredrar
te förstås.
Då går ju det lika bra.
Jag är en helt
vanlig trebarnsmor med
lite varierande
intressen.
På
webben kallas jag "Delina"
och den här sidan
ska då alltså handla
lite om mig då.
Men vi börjar med min
familj.
Min man först då.
Du
som tittat in hit förut
vet redan att jag är
gift med världens
underbaraste man.
Visst,
alla har vi ju våra bra
och dåliga sidor,
men skillnaden är att
vissa står ut med såväl
de dåliga som de bra
sidorna,
medan andra inte gör
det.
Min man står ut med mig
oavsett vilket humör jag
är på.
Det är strongt för jag
kan bli rätt tjurig om
jag
inte får det riktigt
enligt mina planer.
Han är utbildad
datakonsult, och IT tekniker.
Han har lärt mig
det mesta jag kan om datorer.
Det är också
han som kommer till min räddning då något
inte
fungerar
med
hemsidan
eller
datorn,
eller om
jag vill
fråga
hur man
går till
väga för
att få
hemsidan
att
fungera
så eller
så.
Lite
festligt
på ett
sätt är
det att
det är
hans
sida som
har
tagit
längst
tid att
få fram,
och ännu
är
han inte
redo att
visa upp
den -
fegisen.
Så bry
dig i
nuläget
inte om
att leta
efter
min mans
sida,
för den
finns
inte än,
men jag
hoppas
att den
blir
klar
någon
gång,
i alla
fall i
någon
form.
Resten av familjen
består av våra tre barn
Viveka, Hampus och
minstingen Emil.
De två yngsta bor kvar
hemma,
men den äldsta (vår
dotter) har flyttat till
eget bo.
Vi
har numera en hund
också. Han heter Wille
och är en Welsh Corgi.
Han är bara lite drygt 4
månader, så han är valp
fortfarande.
Han har inte fått någon
egen sida ännu,
men det kanske kommer en
så småningom.
Hampus är vår
äldsta son. Han är snart
18 år gammal och
går på
gymnasiet. Han
sitter
framför datorn mest hela
dagen.
Han är mer balanserad i
temperamentet än Viveka,
men han kan bli grinig
om han måste göra saker
han inte gillar,
i
alla fall om de är
jobbiga. Han är lite
lat.
Men han kan också vara rätt så hjälpsam,
men dålig på att
fokusera på ett mål och
hålla en planerad bana.
Emil är ju då
minstingen. Han har
fyllt 7 år och fyller 8
nästa år.
Han började i skolan
till hösten och han
tycker det
är spännande och
allra helst när
han ska
göra läxorna.
Den gångna sommaren var
vi mycket i dalarna
och ute på utflykter då
och då. Det gillar han.
Annars trivs han bra med
att spela lite spel på
datorn, cykla och annat
roligt.
Så
till Mig själv då.
Utöver att sitta vid
datorn och allt annat
jag gillar,
så
trivs jag på hästryggen
på en islandshäst,
eller stor häst, och
såväl ute i skogen eller
på ridbana.
Allt beroende på vad som
känns mest intressant
just den stunden då jag
rider.
Jag har inte hållit på
med islandshästar så
värst länge,
men jag har vuxit upp
med hästar.
Min egna första häst
köpte jag för egna
pengar då jag var 16 år
gammal.
Det var en
korsningsponny, ett sto.
Henne köpte jag som föl
och red in henne och hon
blev min bästa kompis i
24 år.
Efter henne har det
kommit och gått olika
hästar och raser.
Jag har haft såväl ston
och valacker som
hingstar.
Jag har tills för 8 år
sedan tävlat och tränat
flitigt och hade då
stora krav
på mig själv vad gäller
ridning och träning.
Jag tycker att kan
jag inte göra det
ordentligt, då behöver
jag inte rida alls.
I
5 år tog jag helt tagit
ledigt från det där med
hästar och ridning.
Tills då
för sådär en tre år
sedan. Då en dag råkade
min systerdotter
låna ett varmblod på
foder och ville ha lite
hjälp med sin häst och
sin ridning.
Då
blev jag på något sätt
återigen involverad och
lockad av det där med
hästar.
Men
denna gång var det mer
att hjälpa min
systerdotter med
hennes ridning och
grundläggande träning.
Det var riktigt skojigt.
De gjorde stora framsteg
de två.
I
samma veva skaffade min
lillasyster först en
varmblodsvalack
och sedan en
islandshäst.
Förmodligen "smittad av"
att hennes dotters häst
stod i ett
islandshäststall.
Sen följde jag liksom
bara med på den rundan
och
provade på
att rida just
islandshäst själv också.
Jag var väldigt ambitiös
och tog lektioner och
ville vara så
petnoga med all ridning,
samtidigt som jag rätt
snart insåg
att jag fattade absolut
ingenting av det sätt
man rider islandshästar
på,
för jag jämförde ju hela
tiden med det sätt jag
ridit mina stora hästar
på,
och det var inte alls på
samma sätt.
Det var bara att lära
om. Det blev en
utmaning, och är det än
idag,
men det är så roligt !
För tre år
sedan firade min hemsida
7 års
Jubileum.
Lagom till det gjorde
jag mina sidor redo för
en nostalgisk
tillbakablick,
och den hittar du också
här bland alla sidor som
finns här på
buzungar.net.
Den finns att beskåda
under äldre websidor
(länk i sitemapen).
Det här med datorer och
sådant tyckte jag ju var
väldigt tråkigt och ett
fruktansvärt slöseri med
tid innan jag själv blev
intresserad.
Det
fanns ju så mycket
annat man
kunde göra,
istället
för att sitta framför en
dator.
Men i min
utbildning till
undersköterska ingick
datautbildning.
Den gjorde mig lite
nyfiken på datorer.
Så
eftersom min man
är mycket
kunnig med datorer
så
bad jag honom om lite
hjälp.
Det tyckte ju han
var skoj. Han förklarade och
visade.
Jag
började tycka det var
intressant,
och började skissa på en
egen hemsida.
Vad den skulle handla
om, visste jag inte då.
Det var för 10 år
sedan det.
Nu sitter jag här
framför datorn och
fyller på eller
plockar bort
allteftersom det passar
mig.
Så här blev den till
slut just idag, och är under
ständig bearbetning.
Vill du läsa lite små quizzes
som jag gjort så hittar du dem här.
Kanske kan det
vara lite rolig
läsning om mig.
+
Mera
om mig