Det här är Peppers egen sida.

Pepper är bror till Curry. Han är nu 8 månader gammal.

Pepper är den mest högljudda och modigaste av

dem. Han var först med att äta ur vår hand.

Han går först då det ska upptäckas nya saker och miljöer,

han går först till matskålen och vattenflaskan.

Däremot avskyr han då vi tar upp hans brorsa men inte honom.

Då visslar han högt och missnöjt.

Men han måste ju också vänja sig att vistas ensam ibland i buren.

Nu har det ändå blivit lite bättre än det var i början

när vi nyligen fått hem dem.

I början kunde han inte koncentrera sig varken på

den mat vi gav honom eller att han skulle sitta stilla i knäet på oss.

Han kunde bara inte. Numera går det bättre,

men visst visslar han fortfarande om han inte hör brorsan,

utom då vi kammar honom. Då sitter han alldeles stilla

och tycks njuta av behandlingen.

I och med att även Pepper blir långhårig,

så måste de ju vänjas vid att klippa klor, kamma päls och tvättas.

Pepper gillar inte att klippa klor och sådant, men han vänjer sig vid det snart.

Det går stadigt framåt.

Vi tar det bit för bit. Vi har ju ingen brådska.

Pepper är annars min minsta sons absoluta favorit.

Emil håller honom så försiktigt och är väldigt noga med att klappa fint.

Emil är ju bara 6 år gammal ännu,

men måste lära sig att umgås med djur på rätt sätt.

Pepper blev en utmaning.

Nästan varje dag är Pepper och Curry ute på golvet och springer.

De har en egen hage så att de inte kommer åt sladdar,

kontakter, tapeter och annat som kan vara lockande att tugga på.

Ofta står Pepper på bakbenen och försöker kolla läget på andra sidan staketet.

Men ännu så länge har han inte klättrat över.

Dock kan vi inte lämna dem utan tillsyn då de är i "hagen"

eftersom den går att klättra över, om de bara vill.

Att då komma in bakom vårt skåp eller så kan

bli jobbigt då det är stort och tungt för oss att flytta på,

och därför att där finns en del sladdar som kan vålla dem problem..

I hagen får de alltid godsaker att leta reda på.

Det motiverar dem bl a till att använda sin nos och även till

att undersöka omgivningen närmare.

Annars sitter gärna marsvin på samma plats eller nästan samma plats,

bara därför att allt annat verkar otäckt.

Blir de skrämda försvinner de fort tillbaka till sin "välkända plats".