Om den härliga islandshästen !

 

 

 

Ja den här sidan är tänkt att den ska handla om Islandshästar allmänt.

Bl a ska jag ha med lite om rasstandard och färger samt

en del annat som kan vara matnyttigt.

Hoppas du tycker det blir en intressant läsning.

Jag kan ju börja med lite Historia och Rasstandard.

Islandshästen brukar kallas "Gudarnas Häst".

Varför då kan man undra. Ja här kommer ett försök till att förklara det uttrycket.

Man tror att Islandshästen har haft stor betydelse i den Nordiska mytologin. Islandshästen var för vikingarna en symbol för fruktsamhet och skönhet. De trodde också att Islandshästens stamfader var den välkända Sleipnir.

Det sägs att Islandshästen kom till Island i mitten av 800 talet. Det var ungefär samtidigt som Harald Hårfagre kom till makten i Norge. Dessvärre var det så att de  storbönder som fanns då inte kände sig säkra i Norge, speciellt inte då skatten var väldigt hög där. Därför sägs det att de sökte sig över havet till England, Irland och Island. Men eftersom deras båtar, som de använde för transport inte var särskilt stora, så kunde de bara ta med sig det allra mest dyrbara och värdefullaste hästarna så då kom bara de på den tiden allra bästa stona och hingstarna med över havet. Det sägs att man innan resan för att kunna välja ut de bästa hästarna, hade flera kraftprov som de skulle genomföra. Det förekom att man lät två hingstar slåss på liv och död om att få betäcka ett brunstigt sto som letts ut till mitten av en liten arena.

På 1100 talet drog nödår då alla hade det sämre ställt och olika vulkanutbrott över ön och då utplånades en stor del av hästbeståndet. Men under de kommande åren så växte rasen sig starkare på Island ända tills på 1700 talet. Då utplånades mer än halva hästbeståndet p g a vulkanutbrott.

Islandshästens betydelse som transportmedel var mycket viktig långt in på 1900 talet, och faktiskt till viss del även nu. Vägar förekom inte på Island förrän mycket sent i deras historia.

När hästarna kom till Island blev de sedda som en status symbol. Hästbönderna tävlade om att avla fram den vackraste färgen eller de starkaste hästarna. Olika gårdar valde att avla på särskilda färger som kännetecknar just den speciella gården. Det är så även idag på många gårdar, helst då i kombination med bra gångarter.

En regel som gäller än idag är att en Islandshäst som lämnat Island - aldrig får komma tillbaka. Det här förhållningssättet bidrog till att bibehålla rasen ren från all påverkan och inblandning av andra raser.

Islandshästen är en liten men mycket stark häst. Mankhöjden ligger mellan 125 - 145 cm. Den sägs utan problem kunna bära en vuxen man långa sträckor, och används till det mesta.

Islandshästen har - till skillnad från andra raser - 5 gångarter : Skritt, Trav, Galopp, Tölt och Passgång. Alla Islandshästar är inte 5-gångare, men de har minst 4 rena och bevarade gångarter. Den mest bekväma gångarten är tölt. I tölt sitter man nästan helt stilla i sadeln och därför känns den så bekväm.

Tölt är en fyrtaktig gångart där man ska kunna höra 4 tydliga tramp i snabb takt. Tölt finns liksom alla andra gångarter i olika tempon, långsam tölt, arbetstölt och snabb tölt. Passgång är en annan gångart som Islandshästen har. Pass kan ridas i antingen snabb pass eller flygande pass. Passgången kan dock vara en aning skumpig innan man vänjer sig vid rörelsen. Passgång är tvåtaktig, där samma sidas benpar flyttas fram samtidigt. Sedan finns även de vanliga gångarterna Skritt (som är fyrtaktig) Trav (som är tvåtaktig) där det diagonala benparet flyttas fram samtidigt samt Galopp (som är tretaktig).

Islandshästen finns i alla färgvariationer. En Islandshäst får växa upp och fostras i flock tills den fyllt ca 4 - 5 år. Först då tas den in från flocken för att börja tränas och hanteras. Tidigast vid 8 års ålder anses den färdigutbildad.

En Islandshäst har ett lugnt, men lite egensinnigt temperament. Den kan ha mycket egen vilja men är trots det inte svår att ha att göra med eftersom den redan kan alla flockens regler. Den är för det mesta lättlärd (på gott och ont) och ger ett busigt uttryck i och med sin oftast långa och tjocka man och svans. När det gäller manen så bör en islandshäst helst ha manen jämnt fördelad på båda sidor om mankammen.

Vissa Islandshästar har problem med svidknott. Dessa Islandshästar får en allergisk reaktion på svidknotten och utvecklar hudeksem, som medför att de börjar klia sig i man och svans så pass mycket att de i värsta fall kan klia av sig såväl nästan all man som svans. De Islandshästar som är utsatta för denna åkomma brukar gå med eksemtäcke vår, sommar och tidig höst för att minska den allergiska reaktionen på dessa knott. De smörjs också dagligen, och ibland flera gånger om dagen, med särskilda salvor som gör att klådan stillas och de därmed inte behöver klia sig så mycket.

Om man ska importera en islandshäst från Island så sägs det att man inte bör ha den ute de första åren så mycket de tider då knotten är som värst, och att man på mesta möjliga sätt ska skydda dem från dessa svidknott. Lämpligaste tiden att importera en islandshäst för att minska risken att den ska utveckla detta eksem, är att importera den vintertid. Då kan den hinna bilda antikroppar mot dessa svidknott, och därmed minska risken att eksemet ska utvecklas. Men det är ingen garanti för att den inte utvecklar eksem.

En hel del forskning pågår i ämnet, och i framtiden kanske vi vet exakt hur vi ska skydda och förhindra att våra islandshästar utvecklar eksem.

 

 

 

 

 

Ta bort NOSPAM och ersätt med @ innan du skickar mailet.