Nyfiken - du med ! Nåja så här tycker mamma att jag är.

Själv kan jag ju inte skriva allt så hon får hjälpa mig.

Jag heter alltså Emil och jag är 5 år gammal.

Jag går på dagis och tycker det är jätteskoj.

Just nu håller vi på att träna lite på bokstäver och siffror.

Jag har en egen tvåhjuling som jag cyklar på.

Jag har två syskon, båda är äldre än mig.

Storebror heter Hampus och är 16 år och

storasyster heter Viveka och är 18 år.

Mamma och Pappa jobbar båda två och olika tider på dygnet,

så vissa dagar ser jag pappa oftare och andra dagar ser jag mamma oftast.

Ofta tar vi bilen och åker iväg någonstans.

Det kan vara till mormor, farmor och farfar,

kusinerna eller något annat skoj. Ibland åker vi till morfar också,

men han bor så långt bort , så det blir inte särskilt ofta.

Förut var både Viveka och Hampus ofta med om vi åkte någonstans,

men numera så blir det bara pappa, mamma och jag

som oftast åker iväg någonstans tillsammans.

Men det händer alltid något spännande när vi åker iväg !

En spännande sak som vi gjort är när vi

klättrade på ett "trollberg". Ja det är säkert.

Mamma och moster och några av mina kusiner gjorde en utflykt.

Mamma berättade om ett troll (eller om det var en jätte)

som bodde i berget vi var på väg till, och frågade mig

och mina två kusiner som var med, om vi vågade gå upp på berget.

Jag var lite osäker, men mina två kusiner ville gärna följa med upp

så då gjorde jag det jag med, men jag höll mamma hårt i handen.

Väl uppe på berget så såg vi jättelångt !

Ja ända till den kyrka som trollet (eller om det var en jätte)

kastade stenar mot då kyrkklockorna slog.

Det var inte utan att det var lite spännande !

Mamma kan berätta hon må du tro.

Och min ena moster är inte sämre hon.

Hon har berättat om alla olika troll som finns runtomkring oss,

och om tomtar, vättar och annat spännande.

Min morbror han berättar om snälla spöken -

ja för kom inte och säg att spöken är dumma, för det är de inte !

Nu kanske du undrar om jag inte blir rädd, men det är inte så farligt.

Jag tycker mest det är spännande, och än så länge

tycker jag inte att det är så otäcka saker.

Till skillnad från det man ser på nyheterna ibland.

Där är det otäcka saker som händer, och det värsta är

att det är verkligheten för många säger mamma.

Det är ju faktiskt i så fall otäckare .

Roligast är det nog att vara hos mina kusiner och

busa med dem och storebrorsan.

Sen kan jag ju nämna en annan kompis till mig som brukar vara där också.

Han heter Micke och han är min äldsta kusins pojkvän,

men jag får låna honom ibland jag med.

Vi är oftast hos mina kusiner för de bor ute på landet.

Vi vill vara ute så mycket det går - allihopa.

Nja inte alltid storebrorsan förstås,

han sitter gärna med datorn som sällskap.

Men det tycker jag låter trist.

Det finns ju så mycket ute att göra.

Så rätt ofta släpar jag med honom ut och leker eller så.

Visserligen tycker han nog att det blir jobbigt ibland,

men det får han tycka då för jag vill leka med honom ute.

Han behöver ju vara ute han med säger mamma.

Så jag fortsätter väl att släpa med honom ut !

Brorsan är roligare än Viveka - min storasyster.

Men allra mest tycker jag nog om min kusin Nathalie.

Hon är min gudmor säger mamma, och Nathalie har ofta

en stund över att leka med mig. Det tycker jag om.

Tidigare i höstas då var hon sjuk, då höll jag henne sällskap i soffan

där hon låg ihopkurad undre en varm filt och såg på film.

Jag och min lillkusin stannade där länge och

tyckte det var synd att hon var sjuk.

Mamma säger att jag börjar i skolan nästa år,

men jag går ju redan i skolan - det tycker i alla fall jag !

Att mamma kallar det dagis, ja jag förstår inte skillnaden,

men jag har ju å andra sidan aldrig gått i en

sån där "skola" som mamma pratar om.

Däremot mitt dagis (skola) det vet jag vad det är.

Vi har några fyrbenta kompisar också.

Bl a så har jag ett eget marasvin. Han heter Curry.

Sen har vi en hund som heter Zikita, och hon viftar alltid på svansen

när jag ger henne mat eller kommer hem från "dagis".

Jag har också en lammunge nästan som min egen hos mormor.

Lammungen har matats med nappflaska sedan hon var nyfödd.

Hon har två syskon och fick inte dela maten från sin mamma med dem,

för de bara stötte undan henne.

Likadant gjorde hennes mamma till en början.

Men nu så har hon vuxit ikapp sin två syskon, och jag fick

mata henne med nappflaska när jag kom till mormor - om jag ville.

Nu har hon blivit rätt stor, och äter ju samma mat

som sin mamma och alla andra bäbäna

Lammungen är jättesöt och alldeles mjuk.

Vi döpte henne till Teila.

Det var min storebror Hampus som kom på namnet,

och mormor tyckte det var ett vackert namn.

När jag hälsar på mormor brukar jag också ibland få pyssla om

min mosters shetlandsponny. Ponnyn heter April.

Ja shetlandsponny är en häst, men en mycket liten sådan.

April brukar jag borsta på, och ibland rider jag henne också.

Nu är det snart Julafton, och jag börjar ana en massa paket lite varstans.

Men mamma gömmer dem för oss alla,

för de ska vara hemliga säger hon.

Det ska inte gå några pojkar och flickor och kika på

vad det står på paketen inte.

Ånä det kallas ju fusk i så fall, och det gillar inte mamma alls.